www.bergsjo.nu


Krönikan


Duger inte att stå och gapa

Om det är något som rör sig i buskarna så här års så är det troligt att det är en fågelskådare. Fågelskådarna är svåra att sikta annars eftersom dom oftast är klädda i grönt, en militärliknande gammaldags mundering med fjällrävenmärke.
 Därtill en grön liten hatt.

Därmed är det meningen att dom även ska vara svåra att sikta för själva fåglarna. Det hade ju inte varit så smart precis att klä ut sig till fågelskrämma.

En fågelskrämma är mer klädd i gammaldags avlagda kläder, ofta i något grönmelerat. Med fjällrävenmärke. Ska helst se ut som en grön gammal skabbräv, annars blir det ingen riktig fart på fåglarna.
 Därtill en grön liten hatt. Eventuellt med strån i.

Sedan är det ganska lätt att bli djupt imponerad av en fågelskådare också. När man väl siktat en. Som lekman står man mest bara och gapar, som en fågelunge. En hungrig.

Det är ganska mycket som en fågelskådare har att berätta nämligen. Om vad fåglarna heter och så där. Man kan inte göra annat än tro att det som fågelskådaren säger är sant. Man vet inte bättre själv.

Det hade ju varit en helt annan sak om fågelskådaren uttalat sig i ämnen där man haft större kännedom, som exempelvis i vilken utsträckning man ska jaga varg i Sverige eller den ekonomiska uppgången i Asien eller så där. Då hade man kunnat gå i svaromål. På fågelungefronten är det inte mycket man har att bidra med.

Fågelskådaren kan namnen på alla fåglarna. Påstår han. Själv vet man bara att talgoxen är en form av mes eftersom det brukar stå så i korsordet. Eventuellt att det är en form av mås.

En fågelskådare har mycket att dela med sig av. Till oss vanliga okunniga, det blir mycket pratande när man är fågelskådare. Men när han ska till att fågelskåda så är det annat som gäller.

Då duger det inte att stå och gapa.

Speciellt inte om man ska ut titta på svalor, måsar eller andra former av spillkråkor. Står man med ansiktet vinklat upp mot skyn och sådana små rackare är i görningen så är risken stor att man tar in något som kommer flygande i vinden.

Som man definitivt inte vill ha på tungan.

Även om det finns uppenbara risker med att vara fågelskådare så måste man säga att fördelarna överväger. Det måste exempelvis vara ganska tillfredsställande att efter en lång och arbetsam dag på jobbet kunna slå sig ned hemma på balkongen och veta att man är fågelskådare.

Så fort en fågel landar på gräsplätten utanför kan man då lyfta på fingret och säga, med självklar pondus och utan minsta tvekan:
 - Det där är en vidbrättad tofsingflärka. Tämligen ovanlig på våra breddgrader.

Ingen i omgivningen har vett att anmärka på ett sådant påstående. Man får ge sig för sakkunskapen. Fågelskådaren intar på detta sätt en särställning i bekantskapskretsen.

Strax därefter kommer grannkatten och hoppar på tofsvippan ifråga. Grannkatten är nämligen också fågelskådare.

Är man bjuden på fredagsparty så kan man alltid föra fågellivet på tal. Som fågelskådare. Särskilt lämpligt så här i flyttfågelstider. Så fort fågelskådaren börja berätta så sprider sig en andäktig tystnad i församlingen. Alla tittar storögt.

Handen med vinglaset stelnar mitt i en rörelse. Ingen förmår säga något efter ett sådant inlägg. Alla drar sig så sakteliga undan. Hittar någon annan samtalspartner kanske.

Är man naturvän och intresserad av biologi så krävs det helt klart att man lär sig en massa namn på varelser och kryp. Om man ska hänga med. Det är inne nu att hänga med, i naturvetarsvängen.

Efter en botanisering i bokhyllan hittade jag förresten själv en bok om insekter. Utgiven av Anticimex.

© Leif Woxlin 2006-05-06




Fågelskådare




Fågelskrämma




Gås från Canada




Kyrkan i Bergsjö - forever





Aktuell krönika

www.bergsjo.nu