Krönikan
Folkspillning
Spilla en skvätt kaffe hemma på den broderade finduken är väl ingenting, det är långt värre om man häller ut hela baljan.
När man är bortbjuden och allting, på viktigt möte. Ut över papper och pärmar och den broderade finduken.
En pärm som man häller en balja kaffe över blir aldrig mer sig lik. Inte finduken heller, den broderade.
Att slaska ut en balja kaffe över pinaler och pennstumpar kan dock ha vissa positiva effekter på sällskapslivet. Folk kan tina upp och skratta gott när någon häller ut kaffet på byxben och i
djupa dekolletage.
Den vitsige hittar säkert på något riktigt kul att säga. Alla blir som i ett trollslag så glada och öppenhjärtliga.
Någon kanske påminner sig ett tidigare tillfälle, när det var just denne som spillde ut kaffet. Att det hela var väldigt pinsamt just då gör ingenting nu, så här långt efteråt. Nu kan det rent av duga att sitta och flamsa åt.
Någon annan kanske kommer ihåg när hon glad i hågen travade in på styrelsesammanträdet med en flik av kjolen nedstoppad i strumpbyxelinningen och halva rumpan bar. Alla i sällskapet skrattar och ser glatt förnöjsamma ut.
Någon tredje erinrar sig när han glömde stänga gylfen på det osedvanligt välbesökta föräldramötet men väljer att inte dra fram den saken nu. Anekdoten, alltså.
Vid dom flesta tillfällen finns det förstås också någon muntergök som inte skrattar alls, inte drar på munnen ens. När kaffet rinner in i plastmappen med viktiga handlingarna är det tvärtom mer ett drag av avsmak som kan skönjas i anletsdragen.
Men även detta kan ha en positiv sida av saken. Folk som inte skrattar när kaffet rinner ut ska man veta var man har, dom är nämligen inte att lita på.
Enda chansen att avslöja en sådan figur i tid är att tömma ut kaffebaljan, den nybryggda.
Spill och smulor hittar man på dom flesta håll, dom flesta medborgare har en förmåga att slaska och ha sig. Servetter och disktrasor har blivit storindustri, komplett okänslig för
konjunkturer och finkulturer.
Till dom mest grisiga miljöer man kan föreställa sig hör paradoxalt nog frukostrestauranger på särskilt exklusiva hotell. Det är som om vita franskbröd och sju sorters kladdiga marmelader
framkallar rent djuriska beteenden hos folk som man faktiskt trodde bättre om.
Har man bara en finbroderad vit duk att breda ut sig på och dessutom betalt extra dyrt för rummet så ska man tydligen få bete sig därefter.
Det kan inte vara någon överraskning att dom renaste och mest välstädade borden återfinns på hamburgerbarer. Där man äter med fingrarna och dricker bordsvattnet med sugrör.
Av någon anledning har dom skruvat fast borden och inventarierna i golvet istället. Det är som om man inte riktigt vågar lita på folk som inte slaskar.
På hamburgerbarer och liknande offentliga miljöer finns det inga pappershanddukar på muggen. Dom är ersatta med värmefläktar. Eller snarare en, en ensam. På fem tvättställ.
Efter vaskningen är det meningen man ska gnugga handflatorna under varmluftsflödet och sedan torka av sig på byxbaken.
Då är det bättre med broderade dukar.
© Leif Woxlin 2005-09-09
|
Spillsäker kaffekopp
Spillvänlig duk
Exklusivt Bergsjöhotell
|
Aktuell krönika
|