www.bergsjo.nu


Krönikan


Hård och knaprig med full fräs

Nog är det viktigt att ge landets småföretagare allt tänkbart stöd, därom råder inga tvivel. Och nog finns det en hel massa åtgärder att vidta om man vill förenkla för folk som vill klara sig själva på 12 timmars arbetsdag.

Jobba svart har länge varit det allra enklaste sättet och det är inte fy skam. Skulle inte förvåna om självaste finansminister Ringholm fått någon tillbyggnad på sommarstugan uppförd på detta geschwinta sätt. Det verkar ju vara en förslagen gosse. Och tyckt att det där var ju inte fy skam.

Det man kanske glömmer bort i sammanhanget är skyddet för konsumenterna. Konsumenterna är det som vanligt ingen som har förbarmande med. En grupp som hamnat särskilt i skymundan är glassätarna. Att handla en mjukglass har blivit rena högriskprojektet.

I dagarna pratas det exempelvis om bakterieodlingar i glassmaskinerna men det är inte det värsta. En rejäl magsjuka är ändå något man kan säga hör sommarlovet till. Åtminstone så man har något riktigt smarrigt att berätta för kompisarna första dagen efter semestern.

Värre är det här med glassens konsistens, temperatur och storlek. En riktig mjukglass ska vara hård i konsistensen. Man ska kunna sätta tänderna i den och den håller ihop ändå.

Kall ska den vara också, det hör så att säga till. Man ska kunna sätta tänderna i den och lokalisera mikrosprickor i tandhalsarna.

Temperaturen på en glassmaskin måste därmed hållas nära noll. En mjukglass som börjar med att rinna efter sidorna ska man helst lämna tillbaka. Trycka in den i plåten på glassmaskinen.

En stor mjukglass för tjugo spänn som inte håller måttet och är för liten får en på dåligt humör resten av veckan. Den skulle man tryckt in i plåten redan innan man slafsade i den. På glasshandlaren.

Man blir gärna lite långsint när det handlar om mjukglass. Det har hänt att man åkt flera mil bara för att få i sig en mjukglass. Tillbringar man tillräckligt många sommardagar på bara falukorv och saltströmming kan suget till slut bli rent övermäktigt.

Sedan kanske det visar sig att kioskägaren hör till energispararnas trista skara och kör glassmaskinen på sparlåga. Då är det inte bara glassen som blir sur.

Nästa dag kanske man åker den långa vägen tillbaka igen bara för att tala om att här köper man minsann ingen mjukglass mer. I värsta fall kanske man gör det ändå.

Mjukglass kan bryta ner karaktären hos den mest förhärdade individ. Har man väl åkt så långt så måste man kunna unna sig en riktig mjukglass.

Ett äventyr är det att äta mjukglass och köra bil samtidigt. Mest spännande är det när man ska spänna på sig säkerhetsbältet. Mjukglass som inte sitter ihop när man vinklar den något brukar kunna bli kvar på säkerhetsbältet.

Bättre vore det förstås om man kunde ordna med drive-in-barer för mjukglass. McDonald säljer mjukglassar för runt en femma och dom har drive-in. Det har hänt att man åkt flera mil bara för att få i sig en mjukglass på McDonald. Bara för att slippa kliva ur bilen.

Rent allmänt ska det vara full fräs på kylskåpen så här års. Margarinpaketet ska kännas som en torr tegelsten när man plockar fram det. Man ska vara tvungen att karva av smörskivorna med täljkniv. Trycka fast dom i plåten på brödskivan för att dom inte ska blåsa bort.

Ostbiten ska kännas hård och knaprig och det gäller även för den bredbara varianten. Den på tub.

© Leif Woxlin 2004-08-10


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu