www.bergsjo.nu


Krönikan


Stavar med fettförbränning

Intresset för stavgång ökar. Stavgång är på väg att utvecklas till en massrörelse. Här gäller det att hänga på kvickare än attan om man inte ska hamna på efterkälken.

Man ska snickra medan järnet är varmt. Här finns det kosing att hämta. Bara man kan smida till en fiffig affärsidé på ämnet stavgång så borde man kunna gå omkring med håven.

Tillverkning och försäljning av stavar för stavgång har på kort tid utvecklats till en hel industri. Producenterna av sportprodukter har bråda dagar. Vildsint armbågar de sig fram för att roffa åt sig av de lukrativa marknadsandelarna.

Gå med armbågarna före är förresten en annan populär svensk gren.

Till affärskonceptet hör att det här med stavar inte är så enkelt längre. Ska man köpa ett par stavar får man nästan gå på utbildning först, för att det ska bli rätt. Bara själva kalkylen kan få en att bli andfådd.

Alltså själva kalkylen av vilken längd man ska ha. På staven.

Utgångspunkten för längdberäkningen är den egna kroppslängden. En vanligt förekommande tumregel är att man ska multi-plificera kroppslängden med en faktor 0,7 och sedan får man ut något på ett papper. Om det ska vara centimeter eller millimeter bör man för säkerhets skull rådfråga närmaste sporthandlare om.

Vad ingår förresten i begreppet kroppslängd? Ska man verkligen räkna med huvudet i kroppens
längd?

Spontant skulle jag vilja svara Nej på den frågan, även om man kan konstatera att huvudet utgör en avsevärd del av den sammanlagda kroppsvikten.

Huruvida fettförbränning medelst stavgång kan rucka på detta faktum är osäkert.

Modern fettförbränning har nämligen ofta en tendens att påverka huvudet i första hand. Man blir mager och rynkig i ansiktet medan fettvalkarna runt magen hänger som förut.

En affärsidé kan vara att sälja teleskopstavar med stegfri längdinställning. Denna lösning bör inte rekommenderas folk som har svårt att bestämma sig.

En viktig komponent på staven är stavens udd. Udden ska vara så beskaffad att friktionen mellan udd och underlag kan göras hög. Det är inte meningen man ska halka omkring på staven och slå ihjäl sig. Man ska känna att man kan skjuta ifrån sig ordentligt om man är ute och går i skogen. Exempelvis på björnjakt.

En lösning är små sprängladdningar som man laddar staven med och som ger rekylverkan på landsvägspromenaden. Det finns även stavar man laddar med vatten, för att få upp tyngden. Själva staven tillverkas i ett lättkompositmaterial för att få ner vikten.

Förr i tiden hade man promenadkäppar man kunde hälla sprit i, att ha som färdkost. Eller i paraplykryckor.

Sedan kunde man gå på kryckor också.

© Leif Woxlin 2004-05-06


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu