www.bergsjo.nu


Krönikan


Sist men bäst

Ska man vara framme i främsta ledet så ska man vara sist. Det är när man kommer sist som man kommer någonstans, paradoxalt nog.

Kommer man först så är risken stor att man går miste om hela stycket. Den som gapar efter mycket, som det heter i visan. Den siste ska komma först, som det står i Bibeln.

Går man på premiär ska man komma sist. Fint folk kommer sent. På konstutställningar i Stockholm är rusningen som störst under den allra sista dagen.

Det är då som dom verkliga konstkännarna dyker upp nämligen, dom som har legat lågt innan och bidat sin tid, exempelvis för att kolla in vad tidningarna skriver och lyssna sig till hur tongångarna går.

Det gäller att veta vad man tycker innan man tar ställning. Dom som kommer först fattar oftast ingenting och säger normalt bara fel saker.

Går man på teater är sista föreställningen alltid den bästa. Det är då som det är fullt hus och som det riktigt viktiga minglet bryter ut.

Man kan träffas efteråt i garderoben och utbyta tankar. Tänk att man fick vara med om det här, säger man, sista gången innan dom lade ner pjäsen. Ett minne för livet, ungefär som skolavslutningen med avgångsklassen.

Springer man maraton så är det ingen nackdel om man kommer sist. Många gånger är det den som kommer sist som blir avporträtterad i tidningen och som lockar till sig lösnummerköpare.

Ingen normal människa är intresserad av en som vinner Höstrusket i Bergsjö.

Likadant när man går på lokal, det är sista dansen som räknas, det är då som det verkligen gäller. Eller när man ska handla mjölk på kiosken sent på lördagskvällen och det bara finns en enda liter kvar, den sista.

Den är man beredd att betala hur mycket som helst för.

Snart är det förresten vinter och ska man tolka tecknen rätt så blir det en riktig vargavinter. För den som kan finns ju alltid möjligheten att resa bort. Man kan rekommendera att flyga långt i år, till långt varmare horisonter.

Det behöver förresten inte bli så dyrt. Nagelfar man utbudet av resor hos resebyrån så inser man att här finns det pengar att tjäna. Om man väntar in rätta tillfället vill säga och lyckas få tag på en sista-minuten-resa. En sådan kan man så gott som få gratis.

Folkomröstning har vi haft och han som kom först i regeringen, näringsminister Leif Paganini, tycks det följaktligen gå käpprätt åt skogen för. Förmodligen blir han av med jobbet, och vad värre är; blir han inte landshövding så lär han bli långtidsarbetslös.

Samma sak gäller för hon som vann. Margareta Winberg har efter valsegern gått under jorden och vågar inte längre visa sig på offentlig plats.

Valets store förlorare däremot, Göran Persson, han väcker allmän sympati och plötsligt vill alla att han stannar kvar som högste hönset.

Det finns med andra ord ingen anledning att stressa. Det bästa är vänta på att saker och ting ordnar sig av sig själva. Den som väntar tillräckligt länge slipper besvära sig.

Man kan sätta sig ner med armarna i kors. Till årets möbel borde man utnämna en hammock. Man borde ha en hammock i vardagsrummet, om man nu kunde få ihop till en, alltså alla delarna.

En hammock ska gnissla rofyllt i upphängningen och knaka gemytligt när man byter liggställning. Det är inne med artificiella ljud ute nuförtiden. Vindspel har blivit populära, sådana som pinglar eller rasslar osmort när det blåser.

Hänger man upp ett knippe vindspel på vinterbalkongen och sluter ögonen så infinner sig en känsla av den nordamerikanska prärien, av att man befinner sig ute på någon vindpinad ranch, i närheten av en orkan som heter Isabel. Någonstans susar en vindsnurra på högsta varvtal och en gisten dörr till ett redskapshus slår ödsligt i vinddraget.

Ett rejält vindspel kan gärna vara stort, så att det går att konkurrera med kyrkklockan i socknen. Köper man en stereoanläggning till rummet med hammock så ska det av samma anledning vara rejält stora högtalare.

Diskuterade det häromdagen med radiohandlaren, hur man i hela friden ska få plats med högtalare som är så stora. Inte går det att trycka in dom i bokhyllan heller eftersom det är viktigt för ljudbilden att dom både är stora och står upp.

Ungefär som med kyrktornet, för att inte ta till en värre liknelse.

© Leif Woxlin 2003-09-21


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu