Sanningar om EMU

Eftersom EMU-kampanjerna tyvärr har spårat ur så vill jag gärna bidra till att hyfsa debatten. Det räcker med att läsa insändarsidan i HT för att man ska inse behovet av tillnyktring - eller läsa ledarsidan, för den delen.

Den som fortfarande orkar ta del av den pågående EMU-debatten får skäppan full av ogrundade påståenden och falska beskyllningar (och det är det inte många som orkar, enligt en färsk undersökning).

Inte utan att man blir trött på alla högröstade typer och dumdryga förstå-sig-påare.

Extremister och terrorister har i alla tider begagnat sig av folk som tycker sig veta bäst. I kommunistländer som Kuba skickas man på särskilda "omskolningsläger" om man inte följer den rätta läran. Där är det meningen att man själv också ska bli en-som-vet-bäst. Sen dör man.

När en sån-som-vet-bäst dyker upp kan jag rekommendera att styra in samtalet på annat. Själv brukar jag ta upp Bob Dylans kommande höstturné i Europa. Där kan ni få ett litet tips!

Då brukar det inte dröja förrän den propagandasugne lommar iväg, desperat uppsökande något annat offer som kan tänkas behöva frälsas och som måhända är villig att lyssna på EMU-dravlet.

Lyckligtvis är dom allra flesta människor inte ett dugg intresserade av att dividera om EMU. Man kan ju försöka tjyvlyssna på lunchrestaurangen eller i bussen; sällan eller aldrig att man hör nån som sitter och snackar om EMU.

Majoriteten av befolkningen utgörs nämligen av förnuftiga och kloka människor. Knäppgökarna är i minoritet, men alla är vi djur i vår Herres hage.

Säg den surströmmingsskiva som inte blivit förstörd när det plötsligt dyker upp ett exemplar som nödvändigtvis ska tjafsa om politik och EMU.

Då är det till-och-med bättre med en rejäl fylla.

Den som går på danslokal och viskar sanningar om EMU i damens öra får nog räkna med att gå hem ensam. Där funkar det däremot mycket bättre att nämna något om Bob Dylans kommande höstturné i Europa.

Värst är det med dom som kommer dragandes med ekonomiska argument. Att det ska bli fattigare och dyrare om vi gör si eller så. Inte i första hand för att det är så svårt att veta hur det blir med den saken, utan att för att dom är så förbålt tråkiga som sällskapsmänniskor betraktade.

Själv kommer jag att rösta ja och det främst för vädrets skull. Dessutom är jag inte den som i första taget tackar nej till en inbjudan, och EMU känns som ett enda stort party med en massa glada människor från olika europeiska kulturer.

Utom den norska, tack och ske pris.

© Leif Woxlin 2003-08-23