www.bergsjo.nu


Krönikan


Perssons fru var värd nån bättre

Det är djupt tragiskt när folk måste skilja sig. Rejält tårdrypande blir det när folk skiljer sig helt i onödan. Som när det handlar om att karriären tar för mycket tid i anspråk.

Gör man upp en lista över skilsmässoorsaker, så måste karriären vara den i särklass mest uppblåsta. Där har vi en orsak som borde kunna undvikas.

Speciellt om man heter Göran Persson och säger sig har nåt att säga till om.

Perssons skilsmässa väcker onekligen stora frågor. Vad gör egentligen en statsminister om dagarna? Som kan ta hela dagen? Och som dessutom kräver en massa övertid?

Själv kommer jag inte på ett endaste dugg. Det enda jag kan komma på som en statsminister nödvändigt måste uträtta är dom egna behoven.

Heter man Göran Persson och titulerar sig statsminister så har man dessutom utsett en vääldigt stor regering. Jag har väl aldrig sett såna makalösa gruppbilder som när Perssons regering ska ställa upp sig framför kameran. Där krävs det ett vidvinkelobjektiv av stora mått för att fånga upp hela skaran, den saken är klar.

Sen får man sitta med förstoringsglas och detaljstudera för att hitta några ansikten som man känner igen. Det är inte många.

Bosse Ringholm hittar man förstås, för där har vi en karaktär som sticker ut och som skiljer sig från mängden. En oerhört karismatisk människa.

Jan O Karlsson vet man naturligtvis omedelbart vem han är också, för han är kräftminister.
 Bor man i Bergsjö och får fiska flodkräftor i Vadeån så är man naturligen intresserad av sånt.

Som älskare av Evert Taube har man ävenledes fått lära sig vem Margareta Winberg är. Hon är landets mest korkade fruntimmer.

Göran Persson har tillskansat sig världens största regering, och det är lätt att inse varför. Det är för att han tycker det är så roligt att basa och bestämma över folk.

Och då borde han ju vara nöjd då, efter åtta timmars arbetsdag, och gå hem till sin fru. Som en normalt funtad karl.

Men inte då. Persson stannar hellre kvar på jobbet och låter skrivbordslampan fortsätta att lysa. Perssons fru är värd nån bättre.

Man kan ju jämföra med George W Bush, presidenten i USA, han jobbar inte ens åtta timmar. Bush börjar sin arbetsdag åtta och slutar prick fyra. Strax före lunchen tar han ett långt motionspass.

Hur klarar man nu sånt, när man har ett sånt stort ansvar? (Frågar sig vän av ordning.) Tricket heter delegering. Som Amerikas president har man en massa tjänstemän runtomkring sig som man kan överlåta uppgifterna på.

Det handlar om att utse folk som man kan lita på, och känna förtroende för.

Persson däremot, han utsåg Ringholm till finansminister. Det är förstås därför han aldrig kan slappna av.



© Leif Woxlin 2002-12-08


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu