www.bergsjo.nu


Krönikan


Korvböjelse

Sommartiden är överstånden för den här gången och nu går vi obönhörligen mot mörkare tider. Det kan man läsa i almanackan. Om man har någon.

Det är hög tid att skaffa sig en ny almanacka nu. En som man kan bära med sig hela året, inknycklad i fickan eller hopklämd inuti lönnfodret. Som en kär gammal vän, om det vill sig väl.

Det är viktigt nämligen att man trivs med sin almanacka. Det är som att ingå äktenskap. Det duger liksom inte med vad som helst.

Att välja ut en ny almanacka ska man göra med omsorg och omdöme. Reklamtrycket eller firmanamnet på omslaget ska vara något man kan ha överseende med under tolv hela månader. Det duger liksom inte med Djurgårdens emblem.

Valet av almanacka ska helst stå för en viss individuell inriktning. Populärt har det blivit att klistra på en liten älg på omslaget, eller en golfboll i värsta fall. Almanacksfigurer i plast är på väg att bli en storindustri i klisterbranchen.

Fickalmanackan är obegripligt nog en väldigt underskattad bok. Inte bjuds det några recensioner av det nya årets almanackor på tidningarnas kultursidorna inte. Det verkar nästan som om kulturredaktörerna tror att en almanacka ser lika ut från år till år.

Där kan man befara en viss brist på fantasi.

Egentligen borde fickalmanackan vara en given höjdare i julklappsutbudet. En klapp till någon som kan behöva en kick i bakfickan framåt i karriären.

Almanackan har stor betydelse i livet. Det är den som styr och ställer och det är i almanackan som man efteråt kan kolla in vilka sammankomster som man glömt bort. En dåligt hållen almanacka i bakfickan kan bli som rena bölden därbak.

Idag har fickalmanackan fått en stämpel av lågstatus över sig. Ingenting som passar in i datorernas tidevarv och detta trots att det här med almanackor på dator aldrig funkat i praktiken. Dom som envisas med slikt är dom som är mer intresserade av själva datorn än av almanackan.

Datafolk passar heller aldrig några tider.

Det lär inte dröja nu förrän det fullkomligt börjar drösa billiga fickalmanackor över en. Från firmor och fackförbund och alla möjliga andra som vill skinna en på pengar under nästkommande år.

Nu finns det förstås boktryckare som försökt lyfta statusen på almanackan. Till att börja med så har dom lyft priset. Rejält.

Sedan heter det inte almanacka längre, utan Time Manager. Huvudsaken är att det inte heter Filofax, vilket mer låter som en pinsam böjelse.

En Tidsmanager är en i svinläder bestyckad produkt. En tjock packe blad med register och flikar och allt. Den är tänkt att innehålla allt och ska dessutom tåla att visas upp. En Tidsmanager ska man kan kunna dunka i bordsskivan hemma i köket eller på något annat lika viktigt sammanträde. Världsatlas och telefonregister räcker heller inte långt, det ska finns generösa utrymmen för egna små illegala personregister med olika index och korsreferenser.

Dom flesta klarar sig förstås utmärkt med en vanlig almanacka i korvskinn från Tempo.

Den som är det minsta lilla effektiv själv klarar sig med en liten minialmanacka. Ett par rader för egna anteckningar per dag räcker gott. Tricket är att man ska köra med stolpar.

En stolpe är ett magiskt ord som får en att minnas allt, in i minsta detalj. Ibland händer det att man hittar en gammal avlagd almanacka efter en själv, tio år gammal eller så. På måfå slår man upp i den och läser några stolpar.

Det märkliga är att man då in i minsta detalj kan återkalla minnet av den tio år gamla händelsen.

Den som är klok kastar bort sina gamla avlagda almanackor.



© Leif Woxlin 2002-10-26


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu